Simba

Tror aldrig att jag har gråtit såhär mycket till Lejonkungen. Visst jag gråter alltid när Mufasa (Simbas pappa) dör, men inte såhär.
Tror dock att det beror på att min älskade gammelmormor nog inte har så lång tid kvar på denna jord. Min gammelmormor som jag har brevväxlat med, min gammelmormor som jag har suttit uppe länge och pratat om gamla tider med, min gammelmormor som jag har skrattat med.
Hon som alltid sitter i fotöljen närmast fönstret på julafton och som alltid sjunger med till sångerna från Kalle Ankas Jul.

Nej nu får jag ta och skärpa mig, det har säkert inte hänt något med gammelmormor. Jag längtar nog bara hem lite, kanske inte så lite heller.


Bästa disney filmen. . .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0