emmainlove

Oki, detta inlägg kommer inte vara likt något annat. Bara en liten varning där för alla känsliga...

20 år i augusti, alltid varit singel, aldrig hittat någon som har kunnat hålla mitt intresse uppe. Lite konstigt? Känns mer som om jag är en som vill leva mitt liv till fullo och inte binda sig till någon som sen kommer att förstöra/krossa en. Få en att känna sig liten, känna sig som skit.
Så jag har inte brytt mig i om killen som jag har träffat har haft känslor för mig, för jag har ju inte haft det. Bara en lek liksom.
Men som med allt annat så kommer det ju tillbaka mot en. Så när jag flyttade till England så tänkte jag att jag nog skulle ändra mitt sätt att tänka på. Ett misstag jag sent kommer att glömma!
Börjar gilla en kille, en som är likadan som mig. Att jag inte kunde se det tidigare?!
Idioten kör samma spel som mig. Men jag antar att man blir blind för sitt egna spel först...
Eller så är det England som har gjort mig till en pussy, nej får ta och bli Emma igen. Inte bry sig ett jävla piss om killars känslor.
För om du faller så faller du hårt, sen är det bara för den andra att spela dig. Låta gå det så långt att du tror något annat och sen är det du själv som har fuckat upp allt och den andre an bara stå där och inte bry sig.

Hur fan kunde jag inte läsa av mitt egna spel tidigare, måste ju säga att jag är jävligt glad att det inte hann gå så långt som det har gjort för andra.

Varifall så har jag och Pippa bestämt oss för att vi skiter i dessa så kallade killar. För det finns ändå inga bra nog i våran ålder. Så dags att leka av sig och vänta med att bli vuxen.
20 betyder fan inte att man ska börja en familj eller något i den stilen. Nope, jag skiter i det motsatta könet nu och har kul istället. För jag pallar inte sitta och grubbla hela jävla tiden.