emmainlove

Så har man fyllt 20 och lämnat tonåren bakom sig, men tydligen tycker inte mina vänner att det är dags för mig att växa upp ännu. Då jag fick en prinsesskrona och rosa vingar tillsammans med ett kort där det stod att jag aldrig behöver att bli vuxen.
Tycker i och för sig att det låter som en bra idé, att aldrig växa upp. Har ju en morfar som inte har gjort det så varför ska man själv göra det?
Något som min "andra" familj i USA sa till mig var att jag aldrig blir vuxen utan bara smartare, och det tycker jag stämmer in ganska bra på mig om jag får säga det själv.
För man lär sig något varje dag så ju äldre man blir desto mer kunnig blir man, inom allt. Genom sin utbildning men framför allt genom livet, herregud allt som händer i mitt liv lovar jag inte händer i många andras. Troligtvis inte ens hälften av alla andras liv har så mycket sjuka/roliga/jobbiga/trevliga/ledsna stunder som mitt har haft so far, men något jag har lärt mig är att alltid se saker och ting från en possitiv sida. Allt händer för en anledning och varför ska jag då vara ledsen över det.
Visst saker kan vara jobbiga men just nu har jag inte tid och tänka på det, har många år kvar att leva livet. Den svenska deppigheten kan komma senare!

Sen att det alltid ska hända något så fort jag planerar eller ska göra något, kan jag inte rå för. Det gör dock så att mitt liv aldrig blir tråkigt eller normalt, vilket är något som jag tänker hålla fast i för resten av mitt liv.

Nej 20år är ingen ålder, det är ju nu mitt liv verkligen börjar. Innan har bara varit en inledning, idag skrivs det första kapitlet i boken om mitt liv.

Tänker aldrig lära mig att "ta det lugnt"
det är alldeles för tråkigt!