emmainlove

Så nu sitter jag här på ett hotell rum i Egham och väntar på att det ska bli morgon.
Mamma, pappa och jag har gått omkring och kollat läget här i staden idag och vi avslutade kvällen med att gå till skolan. Snacka om att jag är nervös! Höll in tårarna hela vägen tillbaka från skolan.
Känns verkligen jättejobbigt att jag ska vara borta i 3 månader. Helt plötsligt är det som om jag inte kan engelska längre. Alla verkar prata för fort och för konstigt. Hoppas verkligen att denna oro som jag känner inför allt snart försvinner.
Jag hoppas även att jag kan åka med mamma och pappa in till London imorn eller på söndag.
Tänker nog skippa vissa get-to-know-people "lektioner" som är på campus under helgen. Jag menar inte kan de väl hindra mig att åka in till London med mina föräldrar (eller peers som de kallas här).
Även om det är jävligt jobbigt just nu så känns det endå som om jag kommer att trivas här. Bara jag inte får världens sjukaste rumskamrat. Fast som mamma sa: Du är inte så "normal" du heller Emma.