Det kallas planering...
Man har en filofax av en anledning, planera. Så när jag fick min fina rosa filofax av två av mina bästa vänner så trodde väl de att jag skulle lära mig att planera bättre.
Tyvärr så har det idag bevisats motsatsen. Jag kan verkligen inte planera.
Denna morgon åkte jag till mina släktingar i Vargön (ligger 10 mil norr om Göteborg). Tåget skulle gå kvart i 10, halv 9 slingade jag håret.
Självklart hade jag heller inte packat väskan dagen innan utan det gjorde jag under tiden färgen satt i håret. Allt gick egentligen helt perfekt, tills jag skulle duscha.
Nyduschad och ovetande om vad klockan var gick jag upp för att se hur håret blev. Jag hann inte titta så länge förrän, PANIK! Tåget går om en kvart!
Bildörren slängdes upp och ut sprang en stressad blondin. Strax efter kom en äldre blondin springandes med en resväska i famnen. Den äldre av dem var till synes mycket road av situationen, kanske kände hon igen sig själv i den yngre, smått galna blondinen.
Mamma hann precis sätta ner resväskan på perrongen när tåget kom. Inte hann jag skriva ut mina biljetter heller men allt ordnade sig ändå. Ibland ska man ha tur.
Men när jag tänker efter så har jag nästan alltid tur när det kommer till sånna här saker.
Jag har ingen tur i kärlek, men hinna med tåg. Ja det kan jag.
Tyvärr så har det idag bevisats motsatsen. Jag kan verkligen inte planera.
Denna morgon åkte jag till mina släktingar i Vargön (ligger 10 mil norr om Göteborg). Tåget skulle gå kvart i 10, halv 9 slingade jag håret.
Självklart hade jag heller inte packat väskan dagen innan utan det gjorde jag under tiden färgen satt i håret. Allt gick egentligen helt perfekt, tills jag skulle duscha.
Nyduschad och ovetande om vad klockan var gick jag upp för att se hur håret blev. Jag hann inte titta så länge förrän, PANIK! Tåget går om en kvart!
Bildörren slängdes upp och ut sprang en stressad blondin. Strax efter kom en äldre blondin springandes med en resväska i famnen. Den äldre av dem var till synes mycket road av situationen, kanske kände hon igen sig själv i den yngre, smått galna blondinen.
Mamma hann precis sätta ner resväskan på perrongen när tåget kom. Inte hann jag skriva ut mina biljetter heller men allt ordnade sig ändå. Ibland ska man ha tur.
Men när jag tänker efter så har jag nästan alltid tur när det kommer till sånna här saker.
Jag har ingen tur i kärlek, men hinna med tåg. Ja det kan jag.
Kommentarer
Trackback