emmainlove

Bra, sämre, sämst eller vad det nu kallas. Jag är nog sämst till när det kommer att uppdatera i min blogg. Men nu är det såhär att lilla jag har funnit en serie som heter True Blood och i den serien så finns det en karaktär som heter Eric Northman som bara råkar vara spelad av en av Sveriges bästa och snyggaste skådespelare. Självklart måste jag därför, och för att serien är sjukt bra, titta på detta fenomen dag in och dag ut.
Snart har jag dock tittat igenom allt som finns för tillfället och då kommer jag tillbaka och uppdaterar lite oftare. Si sådär varje dag.
Låter inte det bra?

Jag kan dock informera herrskapet om att förutom att jag inte hör på ena örat, har tandvärk och hostar så mår jag utmärkt. Eller varifall så började jag må utmärkt idag, när jag äntligen fick reda på att mina föräldrar har bokat resan till London. Så nu är jag alltså påväg. Det finns ingen återvändo.
3 fucking år!
Tur är väl att man kommer hem på loven. Jag är nämligen en sån där människa som älskar sin familj och inte egentligen gillar att vara ifrån dem. Men jag antar att det är en del av att växa upp. Att kunna flytta och göra det  man vill. Min dröm kommer inte direkt och knackar på dörren hemma i Rosendal en dag och undrar om jag skulle vilja följa med den på en resa. Utan den resan måste man göra själv. Man måste jaga den där drömmen tills man fångar den. Först då kan man påbörja en ny resa med/genom den. Så jag måste nog iväg.
Även om jag kommer att gråta ihjäl mig på flygplatsen!