emmainlove

Min dator har lagts om under helgen, så någon vidare uppdatering har det inte kunnat bli. Fredagen fylldes med nöje och skratt.
Kommer verkligen sakna er alla!

Har ni någonsin hört någon säga att när man väl slappnar av så flyger sjukdomarna på en. Det är precis vad som har hänt mig var i fall. Jag som nästan aldrig är sjuk ligger nu i soffan och dör av värmeslag för att i nästa sekund frysa ihjäl. Jag hatar verkligen att ha feber.

Fick förresten mitt schema idag, och det verkar som om jag är ledig varje fredag under höst terminen. Jippi på den säger jag bara. Men sen läste jag att vi kommer att ha 4 uppsättningar varje termin. Vilket betyder att dessa lediga timmar troligtvis inte kommer att vara så lediga. Men jag kan ju säga att dessa papper som kom med posten idag, som jag trodde skulle göra mig ännu mer nervös, faktiskt lugnade mina nerver. Känns som om det kommer att bli riktigt bra där borta. Det enda jag vill veta nu är vem jag ska dela rum med. Jag hoppas verkligen att det inte blir något psyco freak. Kommer att vara svårt att bo med någon som skulle vara värre än mig...

Igår hade jag och Amanda planerat att ha Harry Potter marathon. Det skulle bli 11 timmar fyllda med kritiseringar om huruvida filmerna är gjorda och hur mycket som inte finns med i dem. (Dock så blev det en blandning mellan Twilight och Harry snack.) 
Sekunderna efter att Harry har sprungit in i den förtrollade labyrinten (fjärde filmen) låg både jag och Amanda avdäckade i en var sin soffa. Med trötta steg gick vi upp för trappan och slängde oss på sängen. Vilket resulterade i att vi låg och pratade hela natten, för att sen börja måla naglarna och inse att vi lika gärna kan gå ner igen och titta klart på filmen.
Och vad händer en kvart senare (när filmen är slut)? Jo, man somnar på soffan. Visst vi båda vaknade efter bara några timmar men hur typiskt är det inte?

Hur typiskt är det inte att man blir pigg så fort man ska sova i en säng? Man kan vara hur trött som hellst när man sitter nere i vardagsrummet och tittar på film, men så fort man går och lägger sig i sin säng så är det som om man har tagit något slags pigghetspiller. Man ligger där och stirrar upp i taket, och hur mycket man än försöker så kan man inte somna.
Man kanske skulle vara en vampyr, då slipper man ju sova. . .

Jag minns hur det var för 3 år sedan. Jag satt hemma i soffan och grät över att jag inte fick flytta ner till Vänersborg.
Inte ville väl jag gå på någon skit-skola i Avesta heller. Jag hade längtat efter att få börja på estetiska programmet med inriktning teater nere i Trollhättan. Skolan där hade nämligen sammarbete med Film i Väst, något som skulle hjälpa mig på vägen att nå mitt mål.
Varför jag inte kom in på skolan var för att jag inte fick flytta till Vänersborg och bo med mina släktingar. För att göra det var jag tvungen att fara illa i hemmet. (Förstår mig inte på Sverige ibland...)
Varifall så minns jag första veckan på skolan i Avesta. Jag gick mest omkring och tänkte: "Detta är den sista dagen jag sätter min fot i denna skola, jag fullkomligt HATAR detta. Jag tänker inte lyssna ett skit på vad lärarna säger till mig. Varför ska jag, när jag ändå tänker byta till en bättre skola."

Mina tankar ändrades dock väldigt fort. Jag träffade mina teaterlärare och kände att detta var nog inte så dumt i alla fall.
Janne, teaterläraren som har en "inre koll och ett yttre kaos", har under dessa 3 år lärt mig mer än jag någonsin kunnat ana eller förväntat mig. Allt det han har lärt mig har fört mig dit jag är idag.
Om cirka en månad börjar jag på Royal Holloway, där jag ska studera på drama & teater under 3 år.
Jag tror inte att jag har varit så här nervös över att göra något i mitt liv, som jag är nu. För nu handlar det inte om att vara tjurig för att jag inte fick studera på den skola som jag ville, utan nu får jag studera på en skola som jag vill studera vid och jag får vara i ett land där man älskar det jag vill hålla på med.
Teater.